Vad jag saknar min smartphone… den där stunden på morgonen när jag sammanfattar mina tankar i en blogg… Märkligt hur snabbt man lägger sig till med nya vanor. Någon har sagt att det tar 21 dagar för att ändra en vana. Kanske är det så – jag hann vänja mig vid mina bloggrutiner i en och en halv månad innan htc:n la av. Tänk så mycket klödd det varit med den – min iPhone fungerade alltid … ända tills den fått bada. Vatten gillade den inte trots att den hade SIM-kort.
I uppdraget att vara Ambassadör för kvinnors företagande ligger att vara en förebild som kvinna och företagare. Att våga synas. Ambassadörsuppdragen kan göras på olika sätt. Föredrag på skolor (jo, det har blivit några sådana – och i november skall jag till en gymnasieskola i Kristianstad). Själv har jag försökt nå ut i media – både den gamla sorten och sociala här på nätet.
Som en del av ambassadörsuppdraget träffade jag Österlenmagasinet idag. Det är en lyx att få sitta en timme och prata om mina visioner och vad vi gjort. Tänk så mycket som hänt sedan jag började på QlaraBesked 2008.
Min mentor, advokaten Lars-Erik Ström, sa åt mig att plocka bort Jante. Så klokt! Utan det rådet hade inget av detta kunnat hända.
I QlaraBesked fick vi göra en plan över var vi skulle vara om ett, tre och fem år. År fem det är 2013. Om jag skulle ha presenterat mina planer för min omgivning skulle de ha skakat på huvudet. Panelen av mentorer som lyssnade på mig applåderade mina visioner. Då bestämde jag mig för att bara omge mig med människor som trodde på mig.
Det är som fabeln om grodorna som jag läste på facebook. Grodorna tävlar om att klättra upp i ett träd. På marken står grodor och förklarar att det är omöjligt, grodor kan inte klättra i träd. Alla grodor ger upp utom en som kämpar på och når toppen. När han kommer ner frågar grodorna hur han gjorde. Men han svarar inte för grodan som lyckades var döv.