Sätter mig i sanden och bara är i nuet. Klockan är tio och alla vantar är överflödiga. Funderar på att gå barfota, men sanden är kall trots värmen från solen.
Jag är nog en sån som alltid tänker och har ett stort behov av att skriva. Innan jag började med bloggen skrev jag nog motsvarande tre a4 sidor om dagen i mina tre dagböcker. Att kunna Blogga från telefonen har gett mig en helt annan frihet. Telefonen finns där ändå- bara att skriva, få utlopp för mina tankar.
Fortfarande är det ett utforskande av bloggspråket. För några år sedan gick jag en skrivarkurs på nätet för att skriva skönlitterärt. Kursledaren uppmanade mig att fortsätta skriva, att jag nog snart var redo att skriva min roman. Men tiden har aldrig funnits för att starta ännu ett projekt. Företaget har uppfyllt all min tid.
Nu är det plötsligt ok att låta alla de där romanideerna förbli just idéer. Bloggandet ger mig precis det jag sökte. Utlopp för skrivandet, leken med orden och responsen på det jag skrivit.
Att skriva blogg är så annorlunda än allt annat jag skrivit. Kanske triggar det mig. Att följa statistiken väcker min tävlingsinstinkt. Redan efter en månad kan jag säga att jag bara älskar det här. Oavsett antalet läsare kommer jag nog fortsätta. (Men så klart blir jag jätteglad av alla som skriver och berättar att de gillar det… Och så klart vill jag utvecklas och få feedback.)
Funderar på det jag skrev innan om modellande och yta. Är bloggandet samma sak? Kanske kan man se modell bilderna som konst som uppstår i samspelet mellan sminkös, fotograf och modell. Faran är väl egentligen inte där utan i betraktaren. Bilderna är inte ett normalläge utan just konst som är tillrättalagd.
Under min uppväxt var jag totalt ointresserad av mode och modetidningar. Idag har jag insett att första intrycket är viktigt – både på nätet och i det fysiska mötet. Men när jag går här på stranden älskar jag det avskalade. Slitna jeans, sonens avlagda kängor. På måndag är det åter advokaten. Fransk manikyr och kostym. Det innebär ju egentligen inte att jag är mer ytlig utan bara att jag har respekt för dem jag möter och vill att de ska få ett gott intryck av mig.
Solen värmer. Strandflugorna kittlar mina ben där jag kavlat upp byxorna. Längre bort leker barn i vattenbrynet. Kan livet vara bättre?