Alldeles för tidigt! De två dagarna i Stockholm i kombination med tre dagar utanför kontoret gjorde att jag kom hjälplöst efter.
Jag är ständig tidsoptimist och eftersträvar en hög servicegrad. Men ibland funkar det bara inte. Det dyker upp akuta ärenden som måste gå före. Att planera tiden som advokat är inte helt lätt.
När jag startade 2004 var det i liten skala – det skulle bli ett levebrödsföretag med låga kostnader. Jag köpte en lagbok och tecknade ansvarsförsäkring. Dator och mobil hade jag redan.
2006 kändes hemmakontoret för litet. Jag letade lokal att hyra och blev med fastighet.
2007 började min första sekreterare, Annika, med hjälp av arbetsförmedlingen. Idag är vi fyra jurister. Emma, Johan och Caroline började alla i februari i år. Då hade jag haft för mycket att göra ett bra tag.
Man skulle kunna tro att vi nu skulle ha tid över, men ärendena har ökat i samma takt. Det händer ganska ofta att vi säger nej till ärenden. När vi väl tackat ja vill vi kunna engagera oss och göra ett bra jobb – inget hafsverk. Men det känns aldrig bra att säga nej. Ofta har klienten valt oss av någon anledning.
Igår fick jag en förfrågan om försvararuppdrag i norra Sverige efter rekommendation. Här var det dock enklare att hänvisa till att tingsrätten inte skulle komma att förordna en så långväga advokat.