För varje dag blir det allt mörkare på morgonen. Längtar redan efter de ljusa sommarmorgnarna, värmen, intensiteten. Samtidigt finns i hösten ett lugn. Dofterna, kvällsmys med levande ljus och en kopp te.
Idag är mitt liv lika intensivt året om. När jag växte upp på ett litet lantbruk levde vi mer efter årstiderna och jag kan tänka att det var ännu större skillnad i livstempo för tidigare generationer. Sommartid med långa dagar gällde det att hinna med så mycket som möjligt. Vintertid inomhusarbete på kvällarna.
I år ska jag försöka lyssna på min kropp och ge den mer sömn och vila den mörka delen av året. Men morgonpromenaden är bra – mörkt eller inte. Den återkommande stunden för tankar. Rörelse. Det tidiga dagsljuset. Det är viktiga må-bra-faktorer för mig.
Så…. Det är bara att se till att komma ur sängen och snöra på kängorna.
Vått och kallt… Men morgonpromenad blev det trots regnet:)