Gertrud berättar

Protokollet sid 14 h

”Marit Matsdotter hafver sutit uth medh hans säng och hållit handen under kudden, bitterligen gråtandes. Look Anna en gammal käring, gått till spiselen, begynt dher at koka uthi pannor som han dher hade, men hvad dher i var, eller hvad hon tog det viste hon inthet sija; Uthi dhesse Pannor rörde hon medh kräklor, svarade honom medan han låg i sängen; När det var beställt, hade hon op honom till spiselen, hon gick föråt, och han stödde sig vidh henne, satte honom på en stool hvarest hon åter hafver smordt och koppat honom, dher efter har hon åter satt honom ifrån sig igen, hvarest han en stund låg och stånkade, blef omsider så svager att han orkade inthet svara dhem, dherför dhe och mycket greto, sittandes vidh bordet, höllo ansiktena i händerna, och i medler tidh hafver Look Anna ledt uth honom i sin kammar, lembnandes han et annat spökie efter sig i sängen lijka såsom han sielf hade legat dher dödher. Då hafver hans måg inkommit medh sin hustru och sin dotter gråtandes, burit uth honom såsom til att begrafvas, Marit Matsdotter stigit op från bordet, gråtit, gåendes efter och skulle se hvart dhe ville taga vägen medh honom, och rätt som dhe kommo med honom innom Cammardörren, sprang hon tillbaka igen emot Marit, fattade henne i fambnen och dansade omkring medh henne, då blefvo alla gäster glada igen.” 

5 september

Protokollet sid 23 h och 24 v

”Medan detta nu påstodh medh Anna at hon således gjorde sin bekännelse om dhetta Trolldomsväsendet, kom lensman in och berättade det Look Anna /som satt i arrest i kyrkiobyen hoos sin måg/ var häftigt betagen, begärde at Pastor ville gå till henne;

Och kunde man pröfva at vidh pass den tijden som dhenne Anna Olhsdotter henne under förhöret nämbner, hade dhenne omfattning benämnde Look Anna åkommit. Gick så Pastor dijt, gjorde sin flijt till adt komma henne till god bekännelse, förehållandes henne hvadh vittnesbördh hon hade emot sig aff dhem som allaredan hade bekändt sig, föruthan sitt eget samveet, men hon läth inthet veta af slijkt diefulskap och förnekade det aldeles, hvilket alt pastor viste berätta då han efter en stundh kom tillbaka, och huru såsom hon anfäcktades, skiftade hyen, då blå, då blek, huru det vänste bröstet storligen hoff sig på henne och några resor syntes lijka såsom skulle slåckna, och ehuru väll hon således plågades kunde hon lickväll inthet komma till någon bekännelse. Hades dherför vacht om henne dhe dher altijdh skulle hålla henne föhre hennes låfvierij som hon brukat hade, hvilket så mycket större misstankar gaff om henne at hon (såsom det emot henne vittnade) var skyldig till Blåkullafärder etc. ingeledes låtandes henne allena uthi fantasier, uthan åtminstone at altidh hålla henne vaken och vid tahl. ”

6 september

”Dhen 6 Septembris, som var en Söndag, om aftonen gingo Pastor, He Anders, Befallningsman, någre av Nämbden och dijt till Blån – eller Look Anna, till att försökia om man icke kunde komma henne på sanningens väg igen, dock på det at det medh så mycket större lämpa och fogh skulle medh henne omgås, aftalades först at pastor och He Anders skulle gå föråt, och sedan, då man trodde att dhe genom Gudhs hieop skulle hafva bragt henne till någon godh bekännelse, skulle vij sedan inkomma såsom starkare vittnen hennes tahl påhöra. 

När nu Pastor och He Anders hade vid pass en godh tima tahlt medh henne, och inthet kunde uthrätta hoos henne, gingo dhe uth, och mötte oss på gården som då ville gå in, fölgde och dem sedan åt in, och begynte medh stoor flijt arbeta på hennes omvändelse, dels medh gode och dels medh onde ordh, den ene släpte, den andre tog vidh, på hvilken väg således i 2 runde klåcketijmar högeligen arbetade, så at hon hade uthtröttat henne och dhe som dher var (bland hvilka och hennes dotter hustru Christin Olsdotter dher nu vittnade) Men hon nekade alt fort, och sade sig ingen annan gudh veta af än Jesu Christo den hon hade i sitt hierta etc, Omsider kom en frucktan på henne, och sade sig befare det satan skulle taga hennes siähl bort, det hon någre resor itererade (upprepade), kramades hårdt He Anders Nohr Morei handh, som var ihop medh henne. Måste altså på sidstone bekänna at hon hade varit medh i detta sälskapet till Blåkulla. Men då om man ytterligare begynte examinera henne, hängde det ena inthet ihop medh det andre, då ibefaltes kallades hon och nekade hon åter. Kunde altså den gången inthet mehr tahla vidh henne, uthan,hafva godh acht om henne öfver nattenn såsom och at hon stadigt skulle hållas till en sanna bekännelse.”

”Sedan vij hem kom i Prästegården och satt till måltijd, kom budh till kyrkioherden från Stoor Anna på Klittan (om hvilket ett oppenbart ryckte länge hafver gått att hon i många år åhr hade brukat låfvierij)”

7 september

sid 26 h 

”Efter måltijd gingo vij bort till Look Anna som än siuk låg, och efter en andecktig suck till Gud medh en värss, förmahntes hon af Prästerne at bekänna sanningen uthi det som henne tillspordt blifver, och inthet döllia eller läggia det som sitt samvete som kunde henne uthi sielfva dödsstuden (om icke för) qvällia; Hon vore icke heller viss opå dödsstunden besynnerligen uthi dhenna sin lägenheet, måte dherföre rundt uth sija sanningen. Hon svarade gråtandes ingenting villia fördölia. ”

• huru länge hon detta trolldomsväsendet brukat hade?
• det kunde vijdh pass 12 åhr sedan en Lapp kom till henne i Looka hvarvidh han henne detta lärde och sade sig hennes man grant minnas det han gaff samme Lapp en geetfoot.
• om hon förr hade lärdt låfverij?
• ia långt tillförende uthaf Bäcke Karin i Looka medhan dhe gingo vall i Fäbodarnae
• Se lång bekännelse!

10 september

sid 40 v 12 september

”Nämbdemännen Jöns Andersson i Utmedland och Steffans Anders Jonsson i Dystberg sändes medh dhenne Olof till Blond Anna, att afhöra yterligare hennes bekännelse om Olof. Männen kommo tillbaka och berättade att Blond Anna var så svag blefven at dhe inthet kunde hafva något rättelse av henne, det dhe henne frågade svarade hon hviskandes, sig inthet minnas, och kunde knapt höra hvad hon sade. 

Pastor sampt He Anders Nohr Moreus som här af tillförende icke viste, gingo gienast dijt, finnandes henne först tämeligen svag, men sedan He Anders hade absolverat henne efter et gudeligt skriftermåhl, och hon hade fått Herrens He Nattvardh, kom hon sig något bättre till igen. 

För absolutionen ähr henne alfvarligen förhållt att hon icke vidare skulle vara omtänkt till att bekänna sanningen om sig sölf än om andra, och efter trogen förmaning hafver hon yttermehra tillstått sig hafva fharit medh en sådan Trollskap, varit i Blåkulla, giordt folk illa medh sine bähror, och aldeles stodh vidh sin sidste bekännelse hon senast giorde, undantagandes någre som hon då nämbde, och nu refererade dhem hon icke så fullkombligen var viss at hafva sedt dher, nembl.  9 personer. … men Gyris Marit och Mats Michelsson tvitade hon intet om, than com acclamatione svarat at dhe hafva varit gamble dher i gården (munterhet uppstod i tingssalen).”

(Absolution – förlåtelse för sina synder)