Fjärdingsmannens roll
Under medeltiden var härader och hundare indelade i fjäridingar (ett fjärdedels härad). Att vara fjärdingsman var ett förtroendeuppdrag utan ekonomisk ersättning. Uppdraget att vara fjärdingsman gick runt bland skattebönderna eftersom de från 1600-talet var skyldiga att utse fjärdingsmän för viss tid. Fjärdingsmannen skulle vara Länsman till hjälp och även bidra till att verkställa sockenstämmans beslut och underrätta fogden om grövre brott. (Andra uppgifter var att bistå med skatte- och bötesuppbörden, gå runt och delge stämningar.) Enligt protokoll från prostvisitation 1691 skulle fjärdingsmännen kontrollera sina grannars leverne och bistå kyrkan i dess försök att utrota nattfrieriseden. ”Den typen av kontroll var inte alltid så populär bland grannarna. Fjärdingsmännen hade dessutom gjort sig illa omtyckta genom att smita undan det betungande soldatunderhållet, ’lämnandes all tungan och besväret’, till de övriga. Över detta klagade sockenborna vid riksdagen 1668.” skriver Oja i Livet går vidare.
Det kunde hållas Fjärdingsting mellan de ordinarie tingen.
På 1600-talet fungerade de som biträden åt kronofogdarna och länsmännen. De var statens befallningsmän.
År 1850 tilläts bönderna att mot lön anställa fjärdingsmän i sina socknar. Enligt lag 1899 skulle det som regel finnas en fjärdingsman i varje socken. Fjärdingsmännen skulle tjänstgöra som polismän, avge rapporter om brott m.m. till länsmannen eller kronofogden samt hjälpa till med uppbörden av skatter och avgifter.
Hans Jönsson
År 1669 blev Hans Jönsson i Åsen.
Hans Jönsson är far till vittnet Hans Hansson (född 1647). I boken är Hans Jönsson fjärdingsman från slutet av 1667.
Utseende
Material saknas. I boken har han rött hår och gröna ögon, ärr under ögat, går något framåtböjd, rör sig sakta som om han inte kan bestämma åt vilket håll han ska gå.