Igår pratade jag med min far i telefon. Han frågade om dagbrottet vi förvärvat. Var det Albert II? Jag hade bara hört Schakt Albert.
Far hade läst på Wikipedia, och jag var så klart tvungen att också läsa. Artikeln om Billesholms historia var lång.
Gruvorna i Billesholm
Förutom 19 gruvor och 2 dagbrott grävde privatpersoner efter stenkol i sina trädgårdar. Man uppskattar att de privata gruvschakten uppgick till 140. Cykelhandlaren berättar att det hände att människor klättrade ner i sina brunnar och hittade kolflöten. Hans farbror hade varit kolgrävare.
Ett datum väckte min nyfikenhet. Vad hände den 1 mars 1932?
Gruvdriften hade legat nere under 1920-talet, men under början av 1930-talet steg efterfrågan och priser på stenkol och en rad investerare prövade lyckan i Billesholm, som låg nära bland annat den tyska marknaden. En ”kolrusch” med många kortvariga brytningsprojekt och investeringar, fick orten att blomstra under ett par år. Men den 1 mars 1932, ansågs det inte längre vara lönsamt med kolbrytningen och nästan all gruvdrift lades ner. Denna dag vajade flaggorna i Billesholm på halv stång.
Detta var en katastrof för trakten och det gav också eko i medierna över hela landet. Situationen bedömdes så allvarlig att det föranledde ett besök den 11 april 1932 av dåvarande statsminister Carl Gustaf Ekman och socialminister Sam Larsson. Året efter, 1933 i februari, fick Billesholm ett nytt ministerbesök i form av den nytillträdde socialministern Gustav Möller. Detta resulterade inte i någon hjälp för Billesholmsborna.
Nu följde några svåra år med stor arbetslöshet, som höll i sig tills andra världskriget startade. Under dessa år anordnades nödhjälpsarbeten, för att säkra någon form av inkomst för de cirka 450 arbetslösa, de flesta familjeförsörjare, som helt stod utan försörjning. Dessa nödhjälpsarbeten var många gånger vägarbeten, som låg långt från hemorten. Med dåtidens kommunikationsmedel betydde det ofta att familjeförsörjaren var skild från sin familj tills det påbörjade arbetet var färdigt. Situationen var svår på ett annat vis också, Billesholm fick under denna tid in mycket begränsade skatteintäkter
Cykelhandlarens mor
Signe var 12 år när gruvorna lades ner. Fram till dess hade familjen hyrt ett hus av Betelförsamlingen i Billesholm. Hennes far körde kol, hennes mor städade i församlingen.
Kolkörare hörde inte till de välbetalda, men där blev pengar till mat och hyra. Över en natt blev alla kolkörare och kolgrävare arbetslösa. Pengar fanns inte längre till hyran och de tvingades flytta ut till Södra Vrams fälad där de fick hyra några rum hos en äldre tant.
Några inkomster fanns inte längre. På ett tunnland fick de odla sin mat. Hur de överlevde vet jag inte. Frågorna är många, min nyfikenhet väckt.
Idag ska jag besöka Gruvmuseet i Bjuv.
Sedan 2014 har jag tillbringat en stor del av min tid i Billesholm, ändå vet jag så lite om bygdens historia. På många ställen ligger slagghögarna kvar. I Nyvång skojar vi om att den liknar Teide.
Vill du veta om gruvepoken i Billesholm?
Billesholm – en underminerad bygd