Dagens tacksamhetstankar går till Kim M Kimselius. Dagarna på Fägargården har varit helt obeskrivliga. Den mesta tiden har jag studsat omkring som en sommarlovsledig 9-åring. På hemvägen funderade jag över vad det var som skapade denna känsla.
Redan välkomstbrevet antydde att skrivkursen inte var som andra skrivkurser.
Vi äter frukost 8.00 och tar en kopp kaffe/te innan kursen börjar. Det är självservering, bara att plocka fram och äta av det som finns i skåpen. Självservering innebär också att du plockar bort och håller rent och snyggt efter dig.
Det kommer att finnas frukt, vatten, kaffe och te hela dagen. Du kommer även att få förmiddagsfika, lunch, eftermiddagsfika, samt middag fredag kväll.
I priset ingår även sovplats i huset, medtag handdukar, örngott och sovsäck/sovtäcke, samt underlakan om du tar med eget täcke.
Ofta gör jag misstaget att släpa på tok för mycket saker med mig. Den här gången tryckte jag ner kudden, ett påslakan, en fleecefilt, baddräkt, en klänning och en t-shirt att sova i. Om det skulle bli kallt kunde jag använda fleecefilten både som täcke och tröja. Underlakan struntade jag i då jag kryper in i påslakanet där man vanligtvis stoppar täcket.
Boendet var ännu mer spartanskt än jag väntat mig. Ovanvåningen var som en vind inredd med små sovrum. Enda möblerna utgjordes av enkla sängar med skumgummimadrasser. Men jag tror att det var just det här som skapade den avskalade närhet som fick orden att flöda.
För på Kim Kimselius skrivkurs rann orden av sig själv från första sekund.
Kim Kimselius gick igenom grunderna för att bygga en berättelse i korta föreläsningspass som avslutades med en övningsuppgifter där vi fick testa det hon berättat om. Därefter fick vi läsa upp texterna. Gruppen bestod av åtta deltagare varav den yngsta avstod från att läsa upp. Kim Kimselius såg verkligen varenda deltagare och gav var och en den bekräftelse som behövdes för att utvecklas. För varje uppläst text blev det ännu lite bättre.
Strax innan tolv varje dag anlände Jan Kimselius (skämtsamt kallad Slaven) med lunchen. Vi kursdeltagare hade ansvaret för att duka, skära sallad och städa undan i köket. Inget skapar teamkänsla så snabbt som att arbeta tillsammans. Vi ville alla komma igång med kurspassen – att plocka ur diskmaskinen på kortast möjliga tid är bättre än alla team-övningar i världen.
Morgonyoga och morgondopp. För varje kväll blev samtalen med de andra kursdeltagarna allt djupare. Lördagskvällen satt vi länge i köket och pratade om våra drömmar. Där och då kände jag så starkt att bland oss fanns en ny J K Rowlings och en ny Jonas Jonasson.
Kim Kimselius la upp en hemlig FB-grupp till oss. Vi har redan ställt oss i kö till 2019 års fortsättningskurs på Färgargården – och oj vad jag är nyfiken på att höra de andras texter.
Länkar
Här kan du läsa vad de andra deltagarna skrev om skrivkursen.
Kim M Kimselius författarblogg – Här kan du läsa mer om skrivkursen Att känna glädje i skrivandet. Årets novellsamling kommer heta ”Historiens vingslag kring Färgargården”. Längst ner i länken kan du läsa om tidigare års novellsamlingar.
Svenskan som tog plats i Tanzanias parlament – ur tidningen Dagen 25 augusti 2016
Antavla för Barbro Johanssons far
Här kan du läsa mer om min väg till att bli en skrivande person
Tack för alla fina ord <3
Ser fram emot att träffa dig igen, samt läsa din novell till nästa års Färgargårdsbok "Historiens vingslag runt Färgargården".
Kram Kim 🙂
Åh – det fanns sååå många mer fina ord – men de tänker jag lägga på din FB sida när jag delar blogginlägget (om det går). 🙂